England i höst?
Eftersom de har ställt in kursen jag sökte till hösten och jag inte har nån riktig back-up så har jag börjat fundera. Det här kanske är ett tecken på att det är dags att bege sig över havet? När jag var där i månadsskiftet april/maj så förälskade jag mig verkligen i landet. Det är så vackert och jag längtar tillbaka. Inte för att glömma att det vore en chans för mig att ta mina språkkunskaper till nästa nivå och kanske bli mer attraktiv på arbetsmarknaden i framtiden. Plus att det tär på mig att inte kunna spendera så mycket tid med R som jag skulle vilja göra.
Richard Marx - Right here waiting for you
Cupcakes?
Igår pratade jag och R om musik. Vi har ganska lika musiksmak faktiskt, vi är båda väldigt eklektiska i våran smak, hur som helst så började vi prata om bröllopsmusik och han skickade mig en sång som han sa att han skulle kunna tänka sig ha på vårat (avlägsna) bröllop, nämligen Canon i D av Pachelbel. Först trodde jag att jag inte hört den förut, men när jag väl lyssnade igenom den insåg jag att jag hört den nån gång, och jag misstänker starkt att det är i någon film. Vacker musik hur som helst, speciellt när den är lite keltisk inspirerad.
Hur som, för att återkomma till rubriken så ska jag på picnic eller vad man nu ska kalla det med mina kära kamrater från korridoren på lördag förmiddag, och jag tänkte göra cupcakes tills dess. Det är trots allt sista helgen jag är här innan sommaren, och sen vet jag inte om jag kommer tillbaka i höst... Man vet ju aldrig nu när de har ställt in kursen jag skulle läsa (skitstövlar).
Traditionellt vill jag att det ska vara i alla fall.
Hur som, för att återkomma till rubriken så ska jag på picnic eller vad man nu ska kalla det med mina kära kamrater från korridoren på lördag förmiddag, och jag tänkte göra cupcakes tills dess. Det är trots allt sista helgen jag är här innan sommaren, och sen vet jag inte om jag kommer tillbaka i höst... Man vet ju aldrig nu när de har ställt in kursen jag skulle läsa (skitstövlar).
Jag vet bara inte vilken sorts cupcakes jag ska göra... Det står nog mellan Brownie cupcakes med rich chocolate frosting eller Lemon yoghurt cupcakes med vitchoklad frosting. Har aldrig gjort riktiga cupcakes, så det skulle vara kul att prova, och det brukar vara uppskattat när man bakar åt folk :) Recepten finns att hitta på matklubben.se . Båda två har ju fördelar... Vit choklad är ju så fruktansvärt gott, men det är pecannötter i brownie cupcakesen. Får rådfråga min lillasyster, hon brukar vara ett bra smakråd.
Puss
<3
Just nu sitter R i telefonen med en lokal veterinär för att försöka hitta ett hem åt en fågelunge han hittat på tomten. Det är en av sakerna jag älskar med honom, han har ett så enormt stort hjärta :) Förhoppningsvis hittar han något.
Flygbiljetter idag
Nu har jag krånglat fram och tillbaka med min stackars blivande arbetsgivare och fixat och donat, och jag har inte fått det slutgiltiga beskedet än, men jag tror nog att jag får de dagar jag bad om. Då kan vi beställa flygbiljetter åt R idag! Han ska komma hit och fira sin första svenska midsommar och kanske träffa lite av släkten också. Jag tror och hoppas att de kommer tycka om honom. Även om de aldrig sa det rätt ut så gillade de aldrig riktigt mitt ex. Sist jag var hemma medgav dock farmor att hon hade tyckt han såg ganska barnslig ut, och han ser faktiskt ung ut, det gör han. Inte för att han är gammal. Hur som helst. No raining on my parade today.
Saknar R som attan idag också. Har setat och tittat på ringen han lämnade här och jag vet inte... För mig är det som en löftesring. Han har lämnat något åt mig som är väldigt värdefullt för honom, och jag ser det som ett löfte. Ringen är en Irländsk Claddagh ring som har gått i arv i hans släkt. Han ärvde den av sin pappa när han gick bort i cancer för 16 år sedan. För mig är den en symbol för vårat förtroende för varandra. Det sägs att designen betyder "Jag ger dig mitt hjärta och kröner det med min trohet." Jag får tårar i ögonen nu när jag tänker på det. Jag hoppas verkligen allt det här ordnar sig snart.
Saknar R som attan idag också. Har setat och tittat på ringen han lämnade här och jag vet inte... För mig är det som en löftesring. Han har lämnat något åt mig som är väldigt värdefullt för honom, och jag ser det som ett löfte. Ringen är en Irländsk Claddagh ring som har gått i arv i hans släkt. Han ärvde den av sin pappa när han gick bort i cancer för 16 år sedan. För mig är den en symbol för vårat förtroende för varandra. Det sägs att designen betyder "Jag ger dig mitt hjärta och kröner det med min trohet." Jag får tårar i ögonen nu när jag tänker på det. Jag hoppas verkligen allt det här ordnar sig snart.
Sex
Jag funderade lite på sex igår när jag gick och la mig. Hur mycket man mognar med åldern och hur lite jag nog egentligen kunde uppskatta det i tonåren. Om jag tittar på hur mitt sexliv ser ut nu jämfört med mina tidigare förhållanden så ger jag mig nu mer hän åt att hitta varje enskild punkt på min pojkväns kropp som han tycker om när man berör, varje erogen zon. Enligt honom är jag halvvägs. Och det är spännande tycker jag, för han gör ju självklart detsamma för mig, och jag har aldrig haft en älskare som vet precis vart mina knappar sitter förut, och som faktiskt ägnar sig åt allihop... Det finns enligt mig ganska få riktigt bra älskare i världen, så jag är glad att jag har fått en av dem.
Det är också en sån där sak som man kanske inte riktigt hade grepp om för några år sen. Man svängde sig med termer som bra älskare och liknande, men egentligen hade man nog inte så mycket att jämföra med. Och jag tror helt och fullt att alla, män som kvinnor, blir bättre älskare med åren, så när man var 16-17 var man ju knappas i sitt esse.
Sen funderade jag på att det finns nog olika sorters orgasmer också (det är ju oftast dit man strävar när man har sex, även om det kan vara lika skönt med sex även om man inte får orgasm ibland). Vissa gånger känns det som om man är tillfredsställd från midjan och ner bara, som om huvudet/psyket inte var med på det alls. Nästan som om det inte gick några signaler ända upp. Sen finns det de gånger då man känner sig tillfredsställd både fysiskt och mentalt (det är de allra bästa enligt mig) och också när man bara känner sig psykiskt tillfredsställd, men inte fysiskt. Undrar om man får de här vid olika bestämda tillfällen, alltså om man vanligtvis får den första när man "leker ensam" och vanligast den andra med sin partner. Den tredje vet jag inte vad man ska säga om... Med partner kanske? Hur som helst, det ger mig väl bara något att fundera på under dagen antar jag. Puss!
Suck...
Nu har mamma lagt till R bland sina vänner på facebook, vilket innebär att hon kan se att hans status är "Gift". Jag ville inte att det skulle hända. Vi får se hur det blir nu. Det kommer nog inte bli några problem, för jag har den mest förstående mamman i världen, men ändå... De få som vet om det har redan dömt en, och jag vill inte att det kommer ut och sprider sig i släkten. Men jag antar att det bara är att vänta och se nu då..
Bröllop...
Är verkligen glad för Victoria och Daniels skull, och jag skulle så gärna vara i Stockholm den 19e Juni och få önska brudparet lycka till och fira bröllopet. Får se om jag kan ta mig dit. Kul skulle det i alla fall vara, för hur många kommande regenters bröllop kommer man hinna se under sitt liv?
Jag skulle gärna gifta mig jag med, nån gång i framtiden. Precis som många andra så drömmer jag om det en del, tittar på klänningar emellanåt, funderar på vart jag skulle vilja ha vigseln och så vidare. En av mina släktingar är dessutom jätteduktig på tårtdesign och dekor, så man får ju en del idéer från hennes blogg också. http://littlepieceofcake.blogg.se/ Tror jag har hittat vilken klänningsmodell jag vill ha också. Hittade en jättevacker klänning i vitt och mörkrött med broderier och pärlor. Ska se om jag kan lägga upp en bild. Men jag skulle inte beställa den från sidan där jag hittade den, utan bara få en av samma modell uppsydd av en sömmerska. Då får man den garanterat i sin egen storlek i alla fall :)
Men det får vänta ett tag. Älsklingen måste väl bli klar med skilsmässan innan han kan fria till mig ;P
Hur som helst... Om man skulle ta och göra något annat än att drömma om romantik idag också?
Hittade dem!
Angående min pojkvän 2
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja efter vart jag slutade.
Men nu bor jag hur som helst ensam, han bor kvar med sin fru i England och länge har det stått ganska stilla. Vi ses när vi kan - ett förhållande över landsgränser är sällan billigt - men jag saknar honom fruktansvärt mellan gångerna. Men det har äntligen börjat hända saker nu. Jag vaknade en morgon förra veckan och kände mig väldigt nere, så jag bestämde mig för att till slut få lätta mitt hjärta en smula för honom och skrev ett mail till honom innan jag gick till Universitetet. Där skrev jag om hur jag känner mig klämd i situationen som den ser ut nu. Jag vill ge honom mitt stöd och ge honom den tid det krävs (det är inte lätt att ta sig ur ett så långt förhållande som de har haft, jag hade ju problem att lämna mitt ex och vi hade "bara" varit tillsammans i tre år), men samtidigt så kan och vill jag inte vänta för alltid. Så hur länge ska man vänta? Hur mycket ska man pusha? Det är ju inte direkt bra som det är nu, för någon av de inblandade. Den morgonen vaknade han från en mardröm han haft flera gånger i olika utformning. Han hade drömt att jag hade kommit till England med min bästa kompis och sagt att det var slut och vänt mig och gått, utan att förklara varför. Så han hade vaknat ganska upprörd. Jag bad honom att inte läsa mailet förens dagen efter eftersom jag inte ville göra saken värre. Så dagen därpå läste han mailet och även om vi inte pratade om det så mycket då (det är bättre att göra ansikte mot ansikte) så märkte jag att han började fundera på det iaf.
I slutet på förra veckan skickade han in en arbetsansökan till ett nytt företag, på en ny ort och borde få svar den här veckan. Jag tror vi både två väntar på en nystart, en chans att få göra något mer av det här än det redan är. Jag vill bara att allt ska ordna sig och att jag får vara med honom. I sommar ska han komma hit och hälsa på igen och träffa en del av min familj. De vet inte sanningen (inte allihop i alla fall) och jag är lite nervös, självklart. Jag vill att de ska gilla honom och att han ska gilla dem. Men det går förhoppningsvis bra..
