Bäbisar
Fick precis reda på att en av mina gamla klasskamrater ska få sitt andra barn snart, min ett år yngre kusin ska få sitt första barn ihop med sin flickvän i januari eller februari och en tjej jag gick i kör med i lågstadiet/mellanstadiet ska få sitt andra barn. Det har helt plötsligt blivit ett väldigt värpande av kläckisar runt mig tycker jag. Grejen är att jag inte förstår vad grejen är? Jag har aldrig varit särskilt förtjust i barn. Visst, de kan vara ok när de är stora nog att sköta sig någorlunda och man kan lämna tillbaka dem till föräldrarna, men jag har aldrig känt någon dragning till att skaffa barn själv.
Precis som det är varje kvinnas rätt att skaffa barn är det varje kvinnas rätt att inte skaffa barn.
Tyvärr ser folk ofta ner på ett sånt beslut när man är så pass "ung" som jag är (jag blir 24 nu i höst, jag kanske aldrig skrev min ålder?) utan en del säger rätt ut att "du hinner ändra dig" eller "du kan inte vara säker än". Varför skulle jag vara inkapabel att ta ett sånt beslut nu? När är man gammal nog att avgöra om man ska ha barn i så fall? Vissa är ju väldigt säkra på att de vill ha barn från att de är väldigt unga och det finns tjejer som är så mycket som 8 år yngre än mig som tydligen känner sig säkra nog för att faktiskt skaffa dem. (Nu är det ju kanske inte alltid ett briljant beslut att skaffa barn när man är 16 eftersom kroppen och framför allt inte hjärnan är helt fullvuxen förens runt 18 års ålder. Nej, jag försöker inte döma folk, jag tycker bara att man kanske ska vara fullvuxen själv innan man skapar en ny människa. Enligt min erfarenhet händer det väldigt mycket i tidiga 20års åldern vad gäller personlighet och sätt att vara och det tror jag kan vara nyttigt att ha gått igenom utan någon som är fullt beroende av en.)
Hur som helst! Det vart en parentes. Det verkar som om folk uppfattar det lite onaturligt att en kvinna inte vill ha barn och det gör att de känner sig obekväma. Jag antar att det kan jämföras till viss del med homosexualitet eller bisexualitet hos unga - folk viftar bort det som någon sorts "fas" fast det kan vara helt naturligt för den det berör eller som i fallet med barnen, ett moget beslut.
Något jag har funderat över är hur det är för män med den här frågan. Min pojkvän vill inte heller ha barn, och jag upplever det som om folk inte ifrågasätter det på samma sätt. Frågan är bara, är det på grund av att han är lite äldre och det kanske känns lite sent att skaffa barn i 40års åldern eller är det för att han är man? Jag måste fråga honom om det senare, för jag känner mig faktiskt lite illa berörd av att folk nästan förväntar sig barn av mig. Det var en av anledningarna till att jag inte klarade av mitt förhållande med mitt ex. Han sa att han respekterade att jag inte ville ha barn, men samtidigt kunde man se i ögonen på honom att han tänkte att jag nog skulle ändra mig, och jag ville inte skaffa barn bara för att han tyckte att vi skulle det. Det är absolut inte rätt!
Precis som det är varje kvinnas rätt att skaffa barn är det varje kvinnas rätt att inte skaffa barn.
Vad som helst är roligare...
...än att försöka skriva den uppsats jag håller på med. Jag känner ingen glädje för ämnet alls (Ledarskap i krigssituationer) och då blir det hundra gånger tyngre att skriva. Vid det här laget kanske man borde ha lärt sig att fejka entusiasm, men vissa dagar är det svårt. Jag är så trött på ledarskapskursen, ändå har vi bara haft några få föreläsningar. Men som jag sa till min väninna Sabina; Nästan så man börjar känna varma känslor för anarki bara för att slippa organisationer. de står mig upp i halsen efter att de malt på om det i två terminer snart. Ska jag forska så vill jag veta mer om Psykologi (vilket är det kursen kallas), inte om strukturer i organisationer!! Värdelös information.. C-uppsatsen ska bli rolig att skriva dock. Funderar på att göra en analys av personlighet i korrelation till vidskeplighet. DET kommer bli roligt! :D
Och det blir bättre! Jag måste bara avsluta den här uppsatsen innan tisdag och sen kan jag njuta resten av veckan. På Fredag flyger jag till Finland för att träffa min älskade, älskade pojkvän <3 Ska träffa lite andra också som vi spelar spel ihop med. 8 stycken blir vi som ska bo i en stuga och ha lite trevligt och umgås i helgen. Plus massor, massor, massor av sex för min del (tummen upp!) Jag har inte träffat honom sen midsommar nu, så lite frustrerad är man ju :) Ska bli kul att få träffa några av hans vänner i verkliga livet efter att bara ha pratat med dem via Ventrilo förut. De är väldigt trevliga och roliga online, så jag hoppas på detsamma i verkligheten!
Jag längtar tillbaka till gymmet också. Har en envis hosta som hänger i efter förra veckans förkylning, så jag är lite feg med träningen eftersom jag inte vill bli sjuk igen. Får mjuka upp med lite yoga här hemma. Det kan nog behövas tror jag eftersom jag är duktigt stel i ryggen nu efter mycket sittande vid datorn. Men det får bli efter jag är färdig med uppskjutandet av allt viktigt skrivande jag måste göra och inlämningen av uppsatsen.
Puss <3
